London imorgon!

Imorgon är det en ny stor dag. Känns som att det varit flera sådana på sistone. Men det är väl sådant som sätter den där extra guldkanten på tillvaron, även känt som livet.

Vi åker till London och det känns nästan obegripligt. Jag tror inte att jag kommer att förstå det förrän jag väl står på fast mark i London. 

Piri är rätt lustig

Piri fick en egen fötölj när jag fick min nya soffa. Hon gillar att den står vid fönstret för då kan hon sitta där och spana. Hon gillar den också för hon kan snurra på den Så om det finns nåt gott att äta på soffbordet snurrar hon fotöljen så att hon har full koll på bordet istället för fönstret.

För några dagar sedan kom hon på en ny, fiffig funktion. Om hon lägger huvudet på fönsterbrädan när hon ska sova (istället för att rulla ihop sig helt i fotöljen) så minskar hon risken att missa nåt spännande som händer utanför fönstret medan hon sover.


Så om hon nu hör nåt intressant ljud när hon sover behöver hon bara öppna ögonen och kolla om det är värt att spana in. Hon slipper med andra ord lyfta huvudet i onödan.

Och denna hund ska var hyper aktiv.. ;)

 

Det gick vägen!

Igår var det tävling igen för mig och Piri. 

Uppladdningen var sämsta möjliga. Jag somnade alldeles för sent kvällen innan eftersom jag och mr N fixade med köksrenoveringen och jag var såklart TVUNGEN att göra klart mitt gardin projekt innan jag kunde ta mig i säng. Såklart ledde detta till att jag försov mig..Man skulle kunna säga att detta var mr N:s fel eftersom han hade bestämt sig för att stanna hemma och sova och därför väckte han mig inte som han brukar.
Nåväl..
Vi kom iväg. Hade ändå rätt bra med tid. Det hade räckt gott och väl om det inte var för att jag var så trött när jag skrev ner vägbeskrvningen natten innan och skrev höger istället för vänster.
Hamnade nästan 2 mil åt skogen och GPS:en villade bort sig. Såklart.
Jag insåg tillslut var det måste ha gått fel och satte plattan i mattan (eller mattan i plattan som Linneá skulle ha sagt). Jag kom fram kl 9.05. Uppropet var kl 9 så jag trodde jag skulle hinna, det brukar ju alltid bli lite försenat.
Men ICKET!
Som tur var fick jag tävla ändå. Stressade iväg för att förbereda min hund och det första som händer är att jag kastar fast Piris favoritleksak i ett träd. Den ENDA leksak jag hade med mig.
UNDERBART!

MEN! Tävlingen gick braaa!!!
Den här gången fick vi vårt 1:a pris! Det var på håret, men det spelar ju egentligen ingen roll, jag vill helst bara komma vidare.

Trots att "grannen" på platsliggningen klev upp så låg Piri kvar. Mitt lilla ljus ;)
Det är faktiskt sjukt imponerande hur duktig hon är på platsliggningen med tanke på hur lite jag tränat det med andra hundar. Tre gånger innan första tävlingen för att vara exakt.. Men berätta det inte för nån.



Och hunden hon var nöjd och glad och sov så sött och snällt när vi körde hem.

 

En viktig fråga

Det var en fråga som gnagde i mig. Tillslut var jag tvungen att klämma fram den.
Det var inte lätt kan jag säga.
Förändringar väntar. 

Uppskattad present

För en gångs skull köpte jag en "riktig" farsdags present. Ett fint halsband blev det.



Gissa om det var uppskattat?!
Kolla in på www.byasa.se. Fina grejer till bra priser!
 

Nu får det bära eller brista

Så var dagen kommen. Dagen D. Dagen då det är upp till bevis. Dagen då det får bära eller brista.
Jag och Piri ska göra debut på tävlingsbanan.
Det måste vara över 3 år sedan jag tävlade sist..eller kan det vara så länge sen??
Hur som helst känns det som att jag är nybörjare igen.



Och denna bild ska alltså föreställa den hund som ska göra debut. Hunden som inte ens kunde sitta still tillräckligt länge för att bli fotad. Känns tryggt.

Jaja, nu får det bära eller brista. 

Nånting gick fel

Jag bakade bröd idag. Precis som jag alltid gör. Klarar knappt av att äta annat än hembakat bröd längre. Glutenfritt är inte skoj.

Idag gick nånting fel. Väldigt fel.



Brödet som ligger längst till vänster är ett exempel på hur det brukar se ut. De andra två..jag vet inte ens om jag kan kalla det bröd. Ja, de andra två är iallafall resultatet av dagens bakning.
Hmm..
Vem f-n vill äta det där?? 

Vi blir fler

Ja, alltså inte Vi som i jag och mr N. Utan Vi som i julklapparna!
Högen växer sakta men säkert.



Jag vet att ni tycker att jag är konstig.
Lillasyster Linneá misstänker att jag har en sjukdom.
Men jag misstänker att jag snart kommer att höra klapprande klackar utanför min dörr och en lillasyster som kommer förbi för att klämma på julklapparna. Det är vad jag misstänker. 


En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://ellexsandra.devote.se