Jag är lite svag för Andreas Johnson. När han dessutom prickar rätt, ja då har jag inget mer att tillägga.
And lately I’ve been trying not to fall apart, still my heart says after all we’ve been through love is still to be found in the dark We can work it out, we can work it out
Musik får mig att minnas. Musik ger mig glädje och energi. Musik får mig att tänka, att undra, att fundera, att sakna, att längta..
Ni kanske minns mina små "musik projekt" som jag brukar pyssla med. T.ex. det om att vissa låtar hör till en viss person? Ibland driver det mig till vansinne, för jag vill inte bli påmind.
Idag satt jag på vagnen och tänkte på att idag skulle min mamma ha fyllt 54år. Och vad händer då? De spelar Gary Moore på radion. Det blir liksom inte mycket mer mamma. Men inte nån av hans vanliga låtar, inte den som spelades på begravningen, utan en med lite mer glädje i. Men ändå inte..
Sen fick jag ett kryptiskt sms. Jag förstår inte riktigt vad som händer. Och just då börjar de spela en av alla de låtar som tillhör avsändaren. Creepy.
No I don't believe you When you say don't come around here no more I won't remind you You said we wouldn't be apart
No I don't believe you When you say you don't need me anymore So don't pretend to Not love me at all
U2. Live, Ullevi. Magi.Vilken show. It was a Beautiful day.
Det blev tillslut bara jag och Calle som gick. Men det var nice. Vi pratar samma språk när det kommer till musik. Då är vi de riktiga musiknördarna som pysslar med våra små musik projekt och analyserar texter. Det är vår grej liksom. Sällan någon annan som fattar.
Fascinerande att teknik kan vara så vackert. Detta är alltså mobil telefoner som lyser upp Ullevi. Tydligen en U2 grej. Men jag undrar ändå lite vad som hände med tändare på konserter. Omodernt?
One love.
You've got to get yourself together You've got stuck in a moment And you can't get out of it Oh love, look at you now
Don't say that later will be better Now you're stuck in a moment And you can't get out of it
Bara för att jag skulle kunna döda för att få se Dropkick Murpyhs live och de spelade på Hultsfred ikväll och syrran ringde och sa att hon var på väg till deras spelning. Trots att hon inte ens har hört de innan, får hon se de live. Nej, varför skulle jag vara bitter för det??
(Det var ju jag och Calle som skulle se de..Nånstans gick vår plan fel..)
Egentligen inte alls "jag", men rätt fint ändå. Shit, jag känner inte riktigt igen mig själv. Inte kan det väl vara så att...? Nej nej, inte jag inte. Jag står ju med båda fötterna på jorden. Visst..?
But love, is too hard to break Love, aint nothing you can take It's a little thing we make
Hey, is waiting up for you all night Just to see that you got home alright
Love, it comes and goes from town to town If you stand up you're gonna hit the ground When it finds you And it's going to do
Cuz you know love, is too hard to break Love, aint nothing you can take It's a little thing we make
Efter mycket krångel så lyckades jag i mars(?) boka biljetter till U2 konserten den sista juli. När jag sen fick mitt sommar schema upptäckte jag att jag såklart jobbar kväll just den dagen och dessutom kväll hela den veckan. Med andra ord svårt att byta pass...
Så efter mycket funderande har jag bett Calle att han ska försöka sälja min biljett. Känns som att jag inte har råd att ta ledigt heller, vet ju inte heller om det skulle gå att ordna.
Men s**tan vilken ångest jag fick när jag körde bil och de spelade Sunday Bloody Sunday, på radion. Jag vill ju gå på konserten. Jaja, än är inte biljetten såld så vi får väl se hur det blir.
Under dagens röjnings projekt hamnade jag längst ner i min stora trälåda med cd-skivor. Nog för att jag är hård rockare i själ och hjärta, men jag lyssnar även på väldigt mycket annat. Idag fyndade jag en gammal Cher skiva, lite nostalgi. Då blev jag glad. Passade bra att städa till!
I don't need your sympathy There's nothing you can say or do for me And I don't want a miracle You'll never change for no-one
När jag påbörjade mitt senaste(?) musik projekt som gick ut på att lista låtar med en speciell innebörd, antingen en speciell händelse eller som jag "gett" till någon, fick jag förfrågningar från flera personer vilken låt som hörde till de. Men det funkar ju inte så, jag kan inte bara "hitta på" en låt som hör ihop med någon. Ibland så hör man en låt och då vet man bara.
En person som frågade visste jag att jag hade gett 2 låtar till, men kunde inte komma på vilka det var. Häromdagen kom jag på vilken en av de var!
Jag tänker inte skriva vem, men jag tror/hoppas att du läser det här och tar åt dig av rätt inlägg för en gångs skull ;).
När vi bestämde att vi skulle vara vänner och inte dejta längre så hörde jag en låt som egentligen inte är klockren, det är mest bara en mening som fastnat;
Sometimes goodbye is a second chance
Just den meningen är något som jag önskar att du, jag och många andra ska bära med oss. Genom trassliga relationer, när man inte vet om man ska stanna eller gå. Man kan inte stanna kvar bara för att inte vara ensam. Det kanske inte är ett aktuellt ämne just nu, men jag tror ändå att du vet vad jag pratar om. En dörr stängs och en ny öppnas. Tänk på det om du tvivlar.
Det behöver ju inte heller alltid handla om relationer. Ibland måste man bara lämna saker bakom sig för att kunna växa som person och komma vidare i livet. På gott och ont.
I just saw Hayley’s Comet, she waved Said why you always running in place? Even the man in the Moon disappears somewhere in the Stratosphere
Tell my mother, tell my father I’ve done the best I can To make them realize This is my life I hope they understand I’m not angry, I’m just saying Sometimes goodbye is a second chance
